Truth or consequences
Det heter stan som vi just körde förbi och ligger alldeles nära elefantstjärtens stad. Jag sitter och skriver i bilen medan Karin är kung bakom ratten. Märkligt att de är så kreativa med ortsnamn, då alla gator heter antingen nummer, bokstäver, presidenter eller delstater.

Vi är på väg till White Sands National Monument, från Albuquerque och Jeff som är vår favoritperson i hela världen just nu.
I går tog han ut oss och flög propellerplan över Albuquerque. Från ovan ser New Mexico verkligen ut som ett modellandskap – marken blir en filtmatta, buskarna gröna bomullstottar och hustaken snarast legobitar med en och annan turkos glanspappersbit till pool.

Jeff gillar att tricksa i luften. Det gör inte Karin.
Jeff styrde planet brant uppåt och dippade sedan nosen rakt ner, varpå några sekunders fritt fall följde. Jag utstötte mitt traditionella falsettskrik höga C à la horror movie i skräckblandad förtjusning. Stackars Jeff som hade min röst i sina hörlurar var sig inte riktigt lik efteråt. Karin, som satt i baksätet, såg kameragrejerna tyngdlöst lyfta från sätet upp mot taket och stelnade till en kanin i strålkastarljus. Sen fick det vara färdigtricksat.
Vi åkte in till stan och promenixade i studentkvarteren runt universitetet, där vi snubblade in i en klädbutik och tryckte upp två roadtrip-T-shirtar som matchar våra cowboyhattar. Are we ready to rock Texas, or what?
Vi passade på att prova hattarna lite senare på kvällen, då Jeffs pokerkompis Chad kom på besök. Spelberoende som han är hade han med både Trivial Pursuit och Jenga, vi tyckte att det senare verkade roligast. Efter några omgångar då Karin inte rev tornet en enda gång drack vi rödvin och blev kreativa. Vi tog på cowboyhattarna och improviserade blues med Jeff på gitarr, vi andra på en udda samling trummor som han råkar inneha och samtliga på sång.

Sen gick vi från kreativa till tramsiga, dansade disco och spelade Jenga igen, denna gång med solglasögon på för en extra utmaning. Karin rev tornet 5 gånger i rad och då var det dags att gå och lägga sig.

Vi är på väg till White Sands National Monument, från Albuquerque och Jeff som är vår favoritperson i hela världen just nu.
I går tog han ut oss och flög propellerplan över Albuquerque. Från ovan ser New Mexico verkligen ut som ett modellandskap – marken blir en filtmatta, buskarna gröna bomullstottar och hustaken snarast legobitar med en och annan turkos glanspappersbit till pool.

Jeff gillar att tricksa i luften. Det gör inte Karin.
Jeff styrde planet brant uppåt och dippade sedan nosen rakt ner, varpå några sekunders fritt fall följde. Jag utstötte mitt traditionella falsettskrik höga C à la horror movie i skräckblandad förtjusning. Stackars Jeff som hade min röst i sina hörlurar var sig inte riktigt lik efteråt. Karin, som satt i baksätet, såg kameragrejerna tyngdlöst lyfta från sätet upp mot taket och stelnade till en kanin i strålkastarljus. Sen fick det vara färdigtricksat.
Vi åkte in till stan och promenixade i studentkvarteren runt universitetet, där vi snubblade in i en klädbutik och tryckte upp två roadtrip-T-shirtar som matchar våra cowboyhattar. Are we ready to rock Texas, or what?
Vi passade på att prova hattarna lite senare på kvällen, då Jeffs pokerkompis Chad kom på besök. Spelberoende som han är hade han med både Trivial Pursuit och Jenga, vi tyckte att det senare verkade roligast. Efter några omgångar då Karin inte rev tornet en enda gång drack vi rödvin och blev kreativa. Vi tog på cowboyhattarna och improviserade blues med Jeff på gitarr, vi andra på en udda samling trummor som han råkar inneha och samtliga på sång.

Sen gick vi från kreativa till tramsiga, dansade disco och spelade Jenga igen, denna gång med solglasögon på för en extra utmaning. Karin rev tornet 5 gånger i rad och då var det dags att gå och lägga sig.


0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home