Amanda hjärta naturen = sant

Jag har haft en hel del överväldigande naturupplevelser på sistone.

Förra helgen var vi alltså några stycken som vandrade i Yosemite i några dagar, och klättrade upp på ett berg och ner igen. Half Dome heter berget, det är som en halvdan Globen fast i sten kan man säga.

Vi var en något udda skara, här följer laguppställningen efter konditionsranking (ni får gissa vem som är vem, Half Dome i bakgrunden):


Andrew, 23, Australien, just utsprungen från fyra år i det militära. Ka-fjooooong! sa det och så var han försvunnen mellan träden.

Joris, 31, Holland, entusiastisk scoutledare med spänstigt steg och solsken i blick. Det tog fem minuter och så var han också ur sikte.

Amanda, 27, Sverige, inte helt otränad men definitivt ingen Renata Chlumska. Ryggsäcken var tung. Solen stekte. Amanda stretade stadigt uppför berget i samma takt som en fokuserad sköldpadda, men utan större flåsbesvär.

Angela, 40-nånting, Nya Zeeland. Sköldpadda? Nja, mer en amöba i motvind. Ojoj. Efter tio minuter var hon genomsvettad med andningsljud som en slö såg mot granitvägg. Jag väntade in och peppade, väntade in och peppade, föreslog dricka, vila, fötter i högläge, positiva tankar och tänkte att huuur ska detta gå.

Men Angela tog sig upp för berget! Med stånk och stön och onda knän och höfter. Så stolt hon var, och så vackert det var däruppe.

Och Andrew fick ta i snö för första gången i sitt liv.



Och Joris övervann en moderat höjdskräck.



Och Amanda njöt och försökte ta in hela himlen på en gång och spara den i hjärtat.



Ner gick det sämre. Pojkarna pilade före, jag och Angela tog en genväg och blev upplockade av en chevaleresk ranger som insåg att här var någon som behövde stöttning.

Han lindade Angelas onda knä, som svällde upp och vek sig och vägrade gå längre, och det slutade med att två andra rangers fick rulla upp en jätteskottkärra med en bår på berget medan jag sprang ner med min och halva Angelas packning och larmade gossarna om vad som hänt.

Sicken pärs, alltså. (För oroliga läsare vill jag här tillägga att knäet repade sig snabbt och Angela tyckte att det var rätt trevligt att åka skottkärra).

Ett annat äventyrligt inslag var den blonda björn som letade sig in i vårt tältläger och tuggade sönder en vattenflaska med sportdryck. Den var honungsgul och inte särskilt stor, men väldigt nära! Tyvärr fick jag inga bra bilder innan dagens hjälte Joris sprang ut och skrämde bort björnen med sin holländska uppenbarelse, bryska läten och vevande armrörelser.

En skallerorm, otaliga ekorrar och några hjortar stötte vi också på, samt ett antal vattenfall, helt magnifika utsikter och ett sött gaypar i cowboyhatt.


................ Half Dome? Eller Brokeback Mountain? .................


... Och så kan vi kalla det en helg.