Helt vardagligt

Ibland går det lång tid mellan inläggen. Jag tror att det är för att jag är journalistskadad.

Jag söker efter det stora scoopet att skriva om, något fantastiskt, världsomvälvande som har hänt som kan illustreras med klatschiga bilder. De där små vardagsnotiserna hoppas gärna över, speciellt som jag alltid känner mig totalt urlakad när jag väl är hemma och kan skriva. Men en del av journalistiken är ju att se det stora i det lilla...

Här kommer ett gäng små betraktelser ur min helt vanliga vardag:

Myror.

De är yttepyttesmå men lämnar röda bitmärken på min kropp. En myr-klan håller nämligen på att utforska min lägenhet, och jag tror de har bestämt sig för att de gillar utsikten. Speciellt från sängen. När jag vaknar upptäcker jag ofta att jag har rullat över ett par stycken, och som hämnd har de andra lämnat kliande bett som jag scratchar på kontoret.

En anti-myr-firma har lagt ut gift som myrorna ska plocka upp, ta hem och döda hela boet med. Men det verkar inte funka, så jag och myrorna fortsätter ömsom rulla över och bita varandra.

Folkdräkt.

Firade nationaldagen ordentligt i tisdags, med ett bottenlöst champagneglas och människor i knätofs. Och lax, sill och köttbullar, förstås. Honorärkonsuln Barbro Osher bjöd in till mingel i ett VIP-rum på flygplatsen, jag och Thomas hamnade vid samma bord som den ryske konsuln. Medan vi sippade champagne bälgade han friskt i sig vodka och tranbärsjuice. "It's good for you! Cranberry cleans the stomach, vodka cleans the blood vessels".

Och så var där en liten kör, I folkdräkt givetvis, som sjöng folkvisor så att jag blev totalt körsjuk. Shit alltså, sångabstinens är inte att leka med. Jag har trallat sedan dess.

Paddor.

Okej, efter mina dagliga vandringar genom Chinatown har jag insett att kineser i gemen inte är kräsna – inlagda ägg, torkad fisk och märkliga rötter och svampar stinker ikapp med allt obskyrt som kan trålas upp från havets botten. Men PADDOR?

De kravlade omkring i en plastbox utanför köttaffären häromdagen, en kvinna med unge i knyte på ryggen stannade för att köpa. Köttgubben stoppade ner de slemmiga varelserna i en plastpåse som vore de lösgodis. Hur lagar man till dem? Frågade jag kvinnan. "Flaaj", blev det korta svaret, tillsammans med en skakande handrörelse som illustrerade kräldjur i wokpanna. Yuk.

Regnbågen.

Idag när jag åt sushi i en park tittade jag upp på himlen och upptäckte ett nytt naturfenomen. En regnbåge runt solen, perfekt cirkel. Vackert!

"The Fog".

Ett annat naturfenomen som inte är lika kul är den förbannade dimman, som likt en grå filt sveper in den här stan. San Francisco ligger i en bukt som samlar fukt nämligen, hur soligt det än är i resten av delstaten. Läste väderleksraporten för helgen, varenda jävla dag är det "areas of morning fog, then partly clowdy." Jag är ändå lyckligt lottad som bor på toppen av en kulle, här flyr dimman fortast.

Vad hände med den kaliforniska solen? PENGARNA TILLBAKA!