Glad påsk!

... Önskar Amanda och en kyckling som vill vara anonym. Men vi kan kalla den för Kalle.

Det blir inget påskledigt från jobbet, uppenbarligen bryr de sig inte så mycket om Jesus här i Kalifornien. Men firande blir det ändå på sätt och vis, med en helg i Monterey som har ett suveränt havsakvarium, posha Carmel där Clintan var borgmästare, och Big Sur som lär vara en otroligt vacker nationalpark. Det blir skönt, om det bara ville sluta regna så förbaskat.

Är det något att får mig att känna mig som hemma här så är det västkustvädret - regn och sol och regn och sol och blåst och regn och sol. Jag har alltid solglasögon, paraply och vantar i handväskan.

Bloggandet har inte riktigt hunnit med livet på sistone. Men jag tänkte att jag kan ju lägga upp ett bildgalleri i alla fall, för att ge en glimt av vad jag har pysslat med.

Det var jättekul att ha Stefan Karlsson här från Foppaland, han är en low maintenance guest. Medan jag stretade på jobbet lärde han känna konstiga farbröder på gatan, som kunde tipsa om jazzklubbar och kvarterspubar och annat trevligt.

Vi hann ha en himla massa skoj, det enda vi missade var ett besök hos scientologerna som jag promererar förbi varenda morgon på väg till jobbet. En dag ska jag gå in och göra en Wallraff. Här ovan var vi på väg nedför den berömda Highway 1 på väg till en vingård med Joris.

Lite andlighet hann vi med ändå, i Glide Memorial Church. Vilket kraftcentra! Mitt i den dodgigaste delen av stan ligger en kyrka som predikar kärlek och mångfald med hjälp av gospel och hallelujah. Vi stod upp och klappade och sjöng och kramades med svarta vita, homsiga, straighta och allting däremellan. Den kyrkan har alla svar på frågan varför Svenska kyrkan tappar medlemmar. Och den bästa predikan jag har hört.

Och så var vi på fin buffébjudning hos generalkonsul Barbro Osher, som bodde i det flådigaste penthouse jag har sett, mitt i stan. Då gäller det att ha finskorna på sig. Både Zorn och Carl Larsson var där, i praktfulla, guldramade original. Barbro är en skarp kvinna i sjuttioårsåldern som bestämt sig för att Sverige ska ha en stark närvaro på amerikas västkust. Hon driver en ständig förlustaffär till tidning för svenskamerikaner, eftersom hon tycker att den behövs. När jag har hittat en amerikansk IT-miljardär att gifta mig med ska jag också bli generalkonsul.

Ojoj, nu blev jag jättetrött. Avslutar med en länk till mitt livs första professionella blogginlägg om en intelligent barnsäng.

Zzzzz...