Born to be a video star

Sa jag att jag var nervös för att göra radio? Glöm det. Nu satsar jag på en tevekarriär. Webb-teve, förstås. Man vill ju inte vara mossig.

Allvarligt talat så håller jag på att göra videointervjuer inför Apples 30-årsjubileum, tillsammans med kameramannen Vincent. När jag fick uppdraget krampade jag givetvis instinktivt, tänkte "Hjälp, hjälp! Jag kan inget om Apple, ännu mindre om video. Det blir katastrof!" Men så tog jag mig i kragen och tänkte att vafan Amanda, när får du chansen att prova göra tevejournalistik i Sverige? Och så släppte krampen och jag fick en massa galna ideer att fråga fruktförsäljare om de känner Steve Jobs och annat trams, så nu känns det riktigt kul.

Den första intervjun är avklarad utan större fadäser, det var lätt att slappna av med ett trevligt intervjuoffer och en blind katt i knät. (Ja, intervjuoffret satt mittemot, alltså. Det blir så konstigt på videon annars)

Den här veckan har för övrigt en tung sten fallit från mina axlar, eftersom jag skrev klar min Stanford-uppsats i onsdags. Tjohoo! Det känns som att den blev riktigt bra, mycket tack vare att jag och min svensk-kollega Thomas bestämde oss för att coacha varandra och ha sista-minuten-ångesten ihop. Till slut var det riktigt roligt att skriva och skriva om och diskutera fram och tillbaka.

Nu känner jag mig inte ens nervös för redovisningen, som ska ske på en Stanfordkonferens i April inför internets fader Vint Cerf och 75 andra teknologi- och journalistikmänniskor. Jag ska alltså prata om hur News.com använder modern teknologi och innovationer för att göra nyheter om detsamma, ett spännande ämne som dessutom givit mig chans att bekanta mig bättre med många på redaktionen.

Innovationsstrategin här är lika simpel som genial. Jag citerar podcast-editorn Charles: "It's like throwing a plate of spaghetti on the wall and seeing what sticks". Alla som kommer på en idé testar den. Det som blir bra/kul/intressant sparar man, det andra droppar man. Inga dummies, rakt ut i cyberrymden bara.

En av mina intervjuade var Mike Yamamoto, boss för CNETs jättelika featureprojekt. Jag fick ett messengermeddelande av honom för en stund sedan (här på CNET kommunicerar vi ju inte med öron och mun som vanliga, simpla low-tech-människor) där han undrade vad jag var för en galning och vad jag har för böjelse för filtpennor och hål i tänderna.

Människan hade googlat mig och fått upp min gamla hemsida från journalisthögskolan, och körde en översättningsmotor på det som stod på förstasidan:

"Jag är en norrländsk kvinna på 22 år. Två näsborrar, 39 i skor och en abnorm förkärlek för kaviar av ett känt märke" blev: "Self is a norrländsk woman on 22 year. Tvä nostril , 39 in fragile and a abnormal preference for cavity of one felt mark"

Oh man. Jag måste genast maila skolans IT-guru Heikki Jalakas och be honom ta bort det gamla härket. Här i Amerikat har folk nämligen en närmast sjuklig förkärlek för att googla saker, speciellt journalister som ringer och vill intervjua dem. Hur seriös verkar jag på en skala, när den här sidan hamnar högst upp? Passa på och kolla in den innan Heikki tar fram storsläggan.

Förra helgen, förresten, var jag ute och red med Joris och hans fadderbarn Steve. Joris är nämligen en sån där fin människa som har tagit på sig att vara mentor åt en yngling "i riskzonen", en liten kille som ville vara stor och tuff och tog med ett luftgevär till skolan. Han blev avstängd och klassad som problembarn, men nu är han på fötter igen. Eller på hästrygg snarare. Vilken dag vi hade! Trav längs stranden, det var fantastiskt vackert som synes.

Hmmm... vad mer? Jo, om två timmar är det snökedjor på, och så blir det ytterligare en skidhelg i Tahoe. HÄRLIGT! Jag nyper mig varje morgon när jag vaknar här alltså, det här livet är inte sant.

Får ni någonsin chansen att bo i Kalifornien ett tag - go for it!