Panikpicnic

Ibland är det tufft att vara IT-reporter. Speciellt när man inte kan någonting om IT. Då är det bra att ha vänner. Som Thomas. Han är också innovationsjournalist och jobbar på San Francisco Chronicle, som ligger två gator från mitt kontor.

Vi har en pakt. När kontorskuben blir outhärdlig träffas vi i parken som ligger mitt mellan våra gator i finansdistriktet. Det är vi och uteliggarna som samlas där kring lunch, för att suga in solen och bara vara människor i en halvtimme.

Jag skulle egentligen ut och gayclubba igår men orkade bara inte. Stannade hemma och såg på filmen Office Space istället, har ni inte sett den så gör det. Då hajar ni det där med kontorskuber och outhärdligt.

Veckans prestation blev ett inlägg för att få amerikanska kids att titta mindre teve, se

http://news.com.com/New+tech+aims+to+get+kids+off+the+couch/2100-1041_3-6042249.html

Men idag är det lördag och shopping som gäller, i hippiedistriktet Haight-Ashbury tillsammans med skåningarna Eva och Jens. Det är välbehövligt, sedan det Väldoftande Super-Ultra-Tvättmedlet Allan som jag köpte härom veckan blekte färgen ur samtliga svarta plagg jag hade med på resan.

Tacka vet jag Grumme Tvättsåpa.

Förresten har jag fått klagomål på att jag bloggar för sällan. När jag nu har läst några andra bloggar har jag insett att man ska skriva minst en gång varje dag, gärna om halvt menlösa saker som ett envist gummiband eller tanten framför i kassakön. Tänkte att jag provar med tvättmedel, så får vi se om det duger.

En sak till: det är nu fritt fram att kommentera mina kommentarer för alla och envar. Vet inte varför jag drabbades av någon slags sekretessinställning till en början.

Och så dagens datorlektiker-tips: det går att klicka på bilderna i bloggen så blir de större.