Every moment was a Kodak moment

WOW!

Jag har varit på jordens vackraste vinter- plats, tror jag.

Den heter Lake Tahoe och utgörs av bergen kring en sjö som ligger uppe i Sierrakedjan. Mer än femhundra meter djup är den och överjordiskt blå, även på vintern (se höger).

Det var en tredagars skidhelg som kom sig ur en tio minuter lång konversation för två veckor sedan. Jag hade slunkit in på redaktionen för att visa upp mig och säga hejsan och skulle hälsa till en holländare på mitt jobb från killen som åkte på det här programmet från Göteborgs-Posten förra året. Det gjorde jag, och sedan kom vi in på att det finns så mycket spännande att göra i Kalifornien, och att skidor är roligt, och att jag har tänkt att till Tahoe måste jag absolut åka, och tänk att han och hans vänner skulle åka om två veckor och kanske, kanske kunde jag slinka med på en luftmadrass...

Och så kom det sig att alltså jag fick vara med och spänna snö- kedjorna på en fyr- hjuls- driven terrängbil och slingra upp i Sierrabergen tillsammans med ett gäng random europeer: en näve holländare, en belgare, en tyska, en amerikanska (ja, en måste man ha med sig i alla fall) och en
läspande italienare. Vi har skrattat och skidat ihop hela helgen, utom när jag var tvungen att stanna och knäppa kort hela tiden och säga "Oooh!" och "Aaah!" På ena sidan berget skidar man i Kaliornien och tittar ut över sjön, på den andra kryssar man fram i Nevada med utsikt över öknen (se nedan).

Så nu har jag ett gäng nya vänner. Och en bundis- polare på jobbet.

Joris, som han heter, är virus- expert och jävligt skarp. Han skriver två till tre artiklar per dag. Det gör inte jag. Idag kände jag mig faktiskt lite som en loser. Inte för något särskilt egentligen kanske, mest att jag sitter i min beiga kontorskub (Beige borde förbjudas! Beige är ingen färg! Beige är en styggelse!) och knåpar med mitt och tycker att det går ganska långsamt framåt. Och så vill jag så gärna skriva så där amerikanskt lättsamt som de gör, med slängda skämt och vardagsscenarion som gör läsningen friktionsfri som solsmält smör. Men det är ju det jag är här för att lära mig...

Anyway. Det hör väl till att känna sig som en tappad vante och ömka sig lite i början, så brukar jag hålla på. Men en artikel har jag i alla fall fått upp på sidan! Den finns på

http://news.com.com/Dodos+film+pecks+holes+in+evolution+debate/2100-11395_3-6040741.html

och handlar om en film på temat kampen mellan Gud och Darwin. Och nu måste jag skryta lite. Artikeln blev faktiskt etta på "Reader's choice"-listan den dagen, vilket betyder att den var mest läst. 245 kommentarer har den genererat hittills. Det är egentligen mest för att ämnet är så hett och inte för att jag har gjort underverk, men kul ändå! Jag fick ett mail från den intervjuade mannen också, som tyckte att det var banne mig den näst bästa artikeln som skrivits om hans film. Jag kom tvåa efter någon prominent skribent på någon välrenommerad tidning på Östkusten som jag inte kan komma ihåg namnet på. Men det var ju positivt.

Något annat som är positivt är att jag klarade mig levande från knarkarområdet dit jag tog mig för att köpa indiska matvaror idag. Ojoj. Sånt är lite svårt att veta innan man är där. Men jag fick tag i mitt lice and cully, kånkade hem så mycket att jag aldrig behöver ta mig dit mer. Brr.

Ett annat lyft är att jag faktiskt har diskat idag för första gången sedan jag flyttade hit. Det kändes som en prestation. Men det tog slut på plastbyttorna som jag ätit fil ur sedan djuptallrikarna tog slut, och det är så svårt att äta flingor ur vinglas.

Ytterligare en prestation är att jag äntligen har lyckats köpa mig en mobiltelefon, efter sju sorger och åtta bedrövelser med en internetbeställning som först inte gick igenom, för att plötsligt förvandlas till tre telefoner på väg till mig, tillbaka ner till en som låg och väntade på upplockning någonstans i en hamnterminal i förorten, men som plötsligen av okänd anledning drogs tillbaka av telefonföretaget utan att någon kunde förklara varför, medan pengarna givetvis redan dragits från min programkollega Thomas bankkonto, då han varit snäll nog att hjäpa mig eftersom det inte fungerade att betala med mina kreditkort. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARGH!

Men nu har jag alltså en telefon. Numret är +1 415 425 9501, för er som känner för att spontan-sms:a en vacker dag eller natt.

Jag går att nå via fast telefon på jobbet också, på +1 415 344 2755. Vi är nio timmar efterblivna här och jag finns där mellan nio och fem, alltså 18 och sena natten hemma hos er.

Nu måste jag sova och drömma att jag kommer på en story som knäcker Microsoft för evigt så att Linux kan ta över världen. Eller att jag får en intervju med Linus Thorvalds så att alla på jobbet tycker att jag är helt sjukt bra.

Avslutar med en bild på mig i skidbacken. Så glad var jag! San Francisco är finemangs, men själen blir glad av att fly betongen...

Kramsnö

A