Ta-taaa!
Nu finns mina videos om Apples 30-årsjubileum tillgängliga för allmänheten. Första dagen de låg ute var det 20 000 människor som såg dem. Lite läskigt, väldigt roligt.
Här är alla filmerna
Det blev rätt många klipp till slut. Om ni inte ids glo på alla så hoppa direkt till det längst ned i bloggen , för det är roligast och jag har huvudroll.
Det som till en början var ett ångestprojekt blev något helfestligt, faktiskt. Jag blev dödsförskräckt när jag fick uppdraget, och resultatet är långt ifrån perfekt, men jag känner att jag utvecklades under resans gång. De följer här nedan i kronologisk ordning så kanske ni hajar vad jag menar.
Under min första intervju med författaren Owen Linzmayer, som berättade varför Apple inte heter Banana, var jag uppenbarligen så kass att de klippte bort mina frågor och ersatte min röst med en blixt från himlen:
Linzmayer
Men in de nästa två klippen som kom upp behöll de i alla fall mitt prat.
Linzmayer2
Linzmayer3
Sen kom den andra intervjun, med Apple-evangelisten Guy Kawasaki, som ser Apple som ett religiöst Disneyland där knark främjar kreativiteten. Här var jag en aning mer avslappnad men fortfarande utanför bild.
Guy
Guy2
... Och sen kom jag till författaren Leander Kahney, som förklarar varför folk tatuerar Apples logga i skallen och har psykosexuella relationer till sina datorer. Här kände jag mig som fisken i vattnet och fick vara med i bild hela tiden.
Kahney
... Och i det sista klippet får jag prata direkt in i kameran, som en riktig teve-ståuppa. Här snackar jag med vanliga, härliga människor i bonnahålan Cupertino där Apple har sitt högkvarter. Några är sura för att fruktträdgårdarna mejats ner och asfalterats, andra hade gärna arbetat på Apple om de inte varit för korkade.
Vanliga människor
Och nu undrar jag när jag ska få chansen att göra teve nästa gång.
Fast först ska en Stanfordkonferens klaras av, jag och Thomas var på Powerpointlektion igår för att impa ordentligt på Vint Cerf och de andra i publiken. Jag har beslutat mig för en artistisk variant, utan text men med bilder på uthälld spaghetti och människor som äter hundmat. När mitt paper finns på nätet ska jag lägga en länk här, som förklarar var matvarorna kommer in i bilden.
Men nu är det lördag och jag ska åka turistbuss runt stada, tillsammans med Stefan Karlsson som är här på besök från Foppalandet. Vi har varit ute på en massa tok och festligheter, tjyvåkt skolbuss och karaokat, men det får bli i nästa blogginlägg...
Här är alla filmerna
Det blev rätt många klipp till slut. Om ni inte ids glo på alla så hoppa direkt till det längst ned i bloggen , för det är roligast och jag har huvudroll.
Det som till en början var ett ångestprojekt blev något helfestligt, faktiskt. Jag blev dödsförskräckt när jag fick uppdraget, och resultatet är långt ifrån perfekt, men jag känner att jag utvecklades under resans gång. De följer här nedan i kronologisk ordning så kanske ni hajar vad jag menar.
Under min första intervju med författaren Owen Linzmayer, som berättade varför Apple inte heter Banana, var jag uppenbarligen så kass att de klippte bort mina frågor och ersatte min röst med en blixt från himlen:
Linzmayer
Men in de nästa två klippen som kom upp behöll de i alla fall mitt prat.
Linzmayer2
Linzmayer3
Sen kom den andra intervjun, med Apple-evangelisten Guy Kawasaki, som ser Apple som ett religiöst Disneyland där knark främjar kreativiteten. Här var jag en aning mer avslappnad men fortfarande utanför bild.
Guy
Guy2
... Och sen kom jag till författaren Leander Kahney, som förklarar varför folk tatuerar Apples logga i skallen och har psykosexuella relationer till sina datorer. Här kände jag mig som fisken i vattnet och fick vara med i bild hela tiden.
Kahney
... Och i det sista klippet får jag prata direkt in i kameran, som en riktig teve-ståuppa. Här snackar jag med vanliga, härliga människor i bonnahålan Cupertino där Apple har sitt högkvarter. Några är sura för att fruktträdgårdarna mejats ner och asfalterats, andra hade gärna arbetat på Apple om de inte varit för korkade.
Vanliga människor
Och nu undrar jag när jag ska få chansen att göra teve nästa gång.
Fast först ska en Stanfordkonferens klaras av, jag och Thomas var på Powerpointlektion igår för att impa ordentligt på Vint Cerf och de andra i publiken. Jag har beslutat mig för en artistisk variant, utan text men med bilder på uthälld spaghetti och människor som äter hundmat. När mitt paper finns på nätet ska jag lägga en länk här, som förklarar var matvarorna kommer in i bilden.
Men nu är det lördag och jag ska åka turistbuss runt stada, tillsammans med Stefan Karlsson som är här på besök från Foppalandet. Vi har varit ute på en massa tok och festligheter, tjyvåkt skolbuss och karaokat, men det får bli i nästa blogginlägg...
posted by Amanda at 11:31
4 Comments:
Wooow!! Vad duktig du är Amandagumman! Blir lite stolt, faktiskt...så det så! =) Håller tummen att det fortsätter gå vägen för dig! Hejja!
Kram!
Tjejen med de himlande ögonen skall nog satsa på att försöka behålla sitt steakflipparjobb. Jag har förresten ätit väldigt många äpplen den senaste veckan. Goda röda.
Kram
Tommy
Hej hopp i galoshen! Fortfarande impad över din engelska, jag kan också prata sådär, i min fantasi iaf ;o) Men det blir lite fel på vägen, när det skall ut i tal ;oP
Själv sitter jag med mitt examensarbete, otroligt stimulerande att läsa en jävla hög amerikanska vetenskapliga artiklar,,kom å hjälp mig!!! Har ju för fän svårt att förstå den svenska överklass vetenskapliga krångliga komplicerade språket... how the hell will this end??... ;o)
Ciao,,från en galen hälsingestinta
Ajaj! Tjuvaka skolbuss är illa. Jag betalar jugendprice och hoppas att de inte fragar efter legg..
Skicka en kommentar
<< Home