Amanda till fosterlandets försvar
Jaha.
Så var kuben urstädad, hejdåtårtan äten och mailboxen tömd. Bye-bye, CNET News.com!
Jag måste säga att det är väldigt skönt att vara klar. Jag har inte direkt känt mig arbetslös sedan jag slutade. Här kommer några sporadiska utdrag ur min tre A4-sidor långa att-göra-lista på allt jag ska hinna innan det bär ut på vägarna:
................ Men en liten drink hinner man alltid med ................
- Få grepp om min ekonomi (det lär ta ett tag)
- Tvätta mina skitiga skor
- Tänk ut vart vi ska köra
- Se över försäkringsskyddet
- Köp kylväska
- Kontakta farmors gamla kompis i Seattle och fråga om vi får komma på kaffe
- Beställ visitkort för frilanskarriären
- Gör en hemsida på svenska OCH engelska med ett helt jävla värdelöst hemsidesprogram (snälla någon därute, piratkopiera mig ett vettigt program som jag kan använda!
Typ så x 10. Men jag tar en sak i taget. Och det känns väldigt roligt att vara min egen.
Första frilansuppdraget har redan trillat in - jag ska skriva om en jättelik oljeutsläppsövning här i bukten för... Ta-taaa!
HOMELAND DEFENSE JOURNAL
Jag borde få en medalj för det här. En stor en, som glänser, med stjärnor och ränder. Men jag tänker INTE ta foton på raska gossar i givakt eller börja och avsluta artikeln med "God save the president!" Fast kampen mot oljeutsläpp känns åtminstone mera lovvärd än kriget mot terror.
Min sista artikel på CNET var också av rädda-världen-slaget, och jag tror faktiskt att där lyckades jag göra världen till ett liiite bättre ställe genom att skriva om två gubbar på Sun som bestämt sig för att bringa trådlöst Internet till skolbarn i tredje världen.
Det kan du läsa om här
I dag ringde gubbarna och ville bjuda mig på öl som tack. På ett dygn från artikelns publicering fick de nämligen 50+ email från folk över hela världen som ville dunka ryggen, bilda partnerships och skänka pengar till projektet. BOO-YAH!
För övrigt håller jag på att ta ett smärtsamt farväl av mitt soldäck. Smärtsamt på det sättet att min bröstkorg kliar av solskensöverdos. Oh du ljuva smärta.
Jag älskar den här stan! Lägenheten i Little Italy kommer jag visserligen inte tillbaka till, men i San Francisco finns massor kvar att upptäcka. Magdansrestauranger och muralmålningar, karnevalståg och stränder. Det känns lyxigt att bo kvar här till jul.
Nu är det dags för punkt 27 på att-göra-listan: omdirigera posten.
Så var kuben urstädad, hejdåtårtan äten och mailboxen tömd. Bye-bye, CNET News.com!
Jag måste säga att det är väldigt skönt att vara klar. Jag har inte direkt känt mig arbetslös sedan jag slutade. Här kommer några sporadiska utdrag ur min tre A4-sidor långa att-göra-lista på allt jag ska hinna innan det bär ut på vägarna:
................ Men en liten drink hinner man alltid med ................
- Få grepp om min ekonomi (det lär ta ett tag)
- Tvätta mina skitiga skor
- Tänk ut vart vi ska köra
- Se över försäkringsskyddet
- Köp kylväska
- Kontakta farmors gamla kompis i Seattle och fråga om vi får komma på kaffe
- Beställ visitkort för frilanskarriären
- Gör en hemsida på svenska OCH engelska med ett helt jävla värdelöst hemsidesprogram (snälla någon därute, piratkopiera mig ett vettigt program som jag kan använda!
Typ så x 10. Men jag tar en sak i taget. Och det känns väldigt roligt att vara min egen.
Första frilansuppdraget har redan trillat in - jag ska skriva om en jättelik oljeutsläppsövning här i bukten för... Ta-taaa!
HOMELAND DEFENSE JOURNAL
Jag borde få en medalj för det här. En stor en, som glänser, med stjärnor och ränder. Men jag tänker INTE ta foton på raska gossar i givakt eller börja och avsluta artikeln med "God save the president!" Fast kampen mot oljeutsläpp känns åtminstone mera lovvärd än kriget mot terror.
Min sista artikel på CNET var också av rädda-världen-slaget, och jag tror faktiskt att där lyckades jag göra världen till ett liiite bättre ställe genom att skriva om två gubbar på Sun som bestämt sig för att bringa trådlöst Internet till skolbarn i tredje världen.
Det kan du läsa om här
I dag ringde gubbarna och ville bjuda mig på öl som tack. På ett dygn från artikelns publicering fick de nämligen 50+ email från folk över hela världen som ville dunka ryggen, bilda partnerships och skänka pengar till projektet. BOO-YAH!
För övrigt håller jag på att ta ett smärtsamt farväl av mitt soldäck. Smärtsamt på det sättet att min bröstkorg kliar av solskensöverdos. Oh du ljuva smärta.
Jag älskar den här stan! Lägenheten i Little Italy kommer jag visserligen inte tillbaka till, men i San Francisco finns massor kvar att upptäcka. Magdansrestauranger och muralmålningar, karnevalståg och stränder. Det känns lyxigt att bo kvar här till jul.
Nu är det dags för punkt 27 på att-göra-listan: omdirigera posten.
posted by Amanda at 10:34
5 Comments:
Amanda, du är FANTASTISK. JAg blir trött bara av att läsa din blogg. Men vad är det jag läser om att komma hem till jul???? Är detta sant??? Jag kommer sakna ihjäl dig ju.. Tack förresten för födelsedagskortet. Det värmer när en snart-kändis tänker på en och minns en ända bort i amerikatt. Kram från en trött liten flicka som är oerhört nöjd med att bara vara hemma o stirra i taket för tillfället.
Amanda, du är FANTASTISK. JAg blir trött bara av att läsa din blogg. Men vad är det jag läser om att komma hem till jul???? Är detta sant??? Jag kommer sakna ihjäl dig ju.. Tack förresten för födelsedagskortet. Det värmer när en snart-kändis tänker på en och minns en ända bort i amerikatt. Kram från en trött liten flicka som är oerhört nöjd med att bara vara hemma o stirra i taket för tillfället.
Ey - jag undrar samma sak! Blir du kvar ytterligare några månader? Då finns det ju definitivt tid att hälsa på, om det funkar för dej. Även om det vore skoj om du kommer hem snart!
Höres!
Jag är fascinerad över att du lyckats bränna dig på soldäck... Betyder det att finvädret kommit till stan? Dra på trissor?! Strålande väder i Fjollträsk!
Kul kul!!!
Om du kommer forbi Boston sag hej!
Skicka en kommentar
<< Home