X-mas overkill

Så fort Thanksgiving var över small det till. Fram med julgranar, vinkande tomtar och blinkande snögubbar!

Men varför behålla allt det goda för oss själva? Vi ställer upp pryttlarna utanför huset så att alla som passerar förbi också får ta del av vår julglädje!


"Wayne, nu får du allt gå ut med bössan! Ungarna är här och slickar på trädgårdsstängslet igen!"



En krubba med Jesusbarn, mor, far och hela midevitten i trädgårdstomtestorlek? Javisst!
Lysa upp dem inifrån? Alla tiders!
Smaklöst? Inte i Amerika!



Frosty the showman blinkar snabbare än ett rave-disco. Går han på snö måntro?



Rudolf med familj har parkerat i trädgården. De rör stillsamt på huvudet till surret av en liten motor i chassit.



"Ja vad gör man när ungen lägger sig ner och skriker mellan butikshyllorna? Det var ju bara att köpa hem den där uppblåsbara snökulan i gigantformat med tomtar, snögubbar och pingviner som snurrar runt inuti."



"Gud så jobbigt att hänga upp allt pjånglet själva. Vi ringer några mexikaner som får fixa det åt oss istället."



"EN julgran? Larvigt. Grannen har tre, jag vill ha minst femton."


Det bästa med det hysteriska julpyntandet är att avsaknaden av gatlyktor inte längre hindrar kidsen från att gå ut och leka - kvarteret lyser som en skogsbrand i blåst.

Och så måste jag erkänna att det är ganska trevligt att promenera omkring i denna freakshow av elkonsumerande mastodontpynt. Så länge man inte drabbas av epilepsi förstås.

Trevlig advent!