Go slow man

Alltså. Vilken resa!

Veckan i Centralamerika blev till minst en månad, upplevelsemässigt.

Resan tog sin början i Belize, på ön och rastafästet Caye Caulker.

Öns 900 invånare är ett barfotafolk, bakåtlutade så att man undrar hur de håller sig upprätt. Med dreadlocks fulla skallen och boombox på pakethållaren cyklar de omkring utan skor över gatornas sand.



Belize är det enda engelsktalande landet i Centralamerika, men på Caye Caulker pratar man da rasta language.

Öns motto är "Go Slow", det står både på skyltar vid vägen och inpräntat i människors rörelsemönster. "Ya man, ya man! We are like crocodiles here brotha', need to warm up before we can move ya see..."


................................... Rasta is da style ...................................

Som en rest från kolonialtiden har Storbritanniens drottning klängt sig kvar på landets sedlar, men på Caye Caulker är Bob Marley kung. Den som inte gillar reggae har definitivt kommit fel - han ligger som en ständig ljudmatta i bakgrunden. Kommer det inte från pakethållaren så är det souvenirståndet eller matbutiken.

Baby don't worry about a thing 'cause every little thing is gonna be allright...

Det tar några dagar att varva ner, men snart vaggar även rastlöst lagda frilansjournalister fram barfota i reggaetakt och. Internet byts mot solnedgången som definitivt är sundare för själen.



Glömmer man sig och stressar blir man tillsagd på gatan. "Yo sista', you give me a dizzee spell runnin' down da street like dat! Go slow, man!"

Så vi hyrde en enkel cabana på stranden, med hängmatta på förstukvisten.


................................ Joris chillin' in da sun ................................

Bara på öns basketplan är det okej att speeda upp. En aning.