Turen vande
Det ordnade sig givetvis till slut - Hyosang, min vard svarade i telefon och plockade upp mig pa jarnvagsstationen. Dock mycket senare an tankt, sa jag hann ta en svang pa stan i Pohang, en industriell ort som vaxer kring varldens nast storsta stalverk och en hamn.
Klockan 21 pa stan ar det full flakt, fnissande flickor i skoluniform som drar fram i klungor i armkrok, massor av neon och butikerna pumpar ut hog musik pa gatan. Alla butiker ar oppna och helgnojet ar shopping, shopping, shopping. Harspannen och nyckelringar och monstrade sockar och sma vaskor och allskons krafs.
Konstaterade raskt att ska man vara ratt i Korea ar det kortkort plisserad kjol, knastrumpor och stilettklackar som galler. Schoolgirl gone naughty, liksom. Brrr.
Blev upplockad pa gatan av en kanadensisk tjej (namen! En till som ser ut som jag! Maste saga hej) som tog mig med till en pub dar hon hanger med amerikanska soldater. De har en bas i Pohang namligen, aven om ingen av dem kunde forklara riktigt varfor. Visa Kim Jong Il att ole' W har ett oga i nacken, skulle jag tro. De verkade dock leva en uttrakad tillvaro vilket man troligen ska skatta sig j-igt lycklig over i den amerikanska armen.
Hyosang bor i en plutteliten lagenhet i fororten tillsammans med sin mor och far, han sov pa deras sovrumsgolv sa att jag fick ta hans sang. Han var tvungen att ta ett tag till Seoul i arla morgonstund sa klockan 05.18 klev jag upp och duschade mig med nagra skopor kallvatten som var vad som fanns att tillga. Toaletten var dock high tech till max - satesvarme och massagestrale, senaste japanska design.
Nar jag hade duschat hade Hyosangs sota mor redan stekt pumpapannkakor och skivat apple at oss, det var den basta frukosten pa lange. Pa vagen in till stan ville Hyosang visa sitt "secret place" sa vi korde upp pa en kulle som vette mot havet, magnifik utsikt och terrassodlade gula risfalt at andra hallet.
Idag ska jag traska upp pa ett berg med en massa buddhastatyer och sedan ta en nattbuss till Sydkoreas vackraste nationalpark Mt Seoraksan dar jag ska vandra i tva dagar ar det tankt.
Anneyong Haseyo!
Klockan 21 pa stan ar det full flakt, fnissande flickor i skoluniform som drar fram i klungor i armkrok, massor av neon och butikerna pumpar ut hog musik pa gatan. Alla butiker ar oppna och helgnojet ar shopping, shopping, shopping. Harspannen och nyckelringar och monstrade sockar och sma vaskor och allskons krafs.
Konstaterade raskt att ska man vara ratt i Korea ar det kortkort plisserad kjol, knastrumpor och stilettklackar som galler. Schoolgirl gone naughty, liksom. Brrr.
Blev upplockad pa gatan av en kanadensisk tjej (namen! En till som ser ut som jag! Maste saga hej) som tog mig med till en pub dar hon hanger med amerikanska soldater. De har en bas i Pohang namligen, aven om ingen av dem kunde forklara riktigt varfor. Visa Kim Jong Il att ole' W har ett oga i nacken, skulle jag tro. De verkade dock leva en uttrakad tillvaro vilket man troligen ska skatta sig j-igt lycklig over i den amerikanska armen.
Hyosang bor i en plutteliten lagenhet i fororten tillsammans med sin mor och far, han sov pa deras sovrumsgolv sa att jag fick ta hans sang. Han var tvungen att ta ett tag till Seoul i arla morgonstund sa klockan 05.18 klev jag upp och duschade mig med nagra skopor kallvatten som var vad som fanns att tillga. Toaletten var dock high tech till max - satesvarme och massagestrale, senaste japanska design.
Nar jag hade duschat hade Hyosangs sota mor redan stekt pumpapannkakor och skivat apple at oss, det var den basta frukosten pa lange. Pa vagen in till stan ville Hyosang visa sitt "secret place" sa vi korde upp pa en kulle som vette mot havet, magnifik utsikt och terrassodlade gula risfalt at andra hallet.
Idag ska jag traska upp pa ett berg med en massa buddhastatyer och sedan ta en nattbuss till Sydkoreas vackraste nationalpark Mt Seoraksan dar jag ska vandra i tva dagar ar det tankt.
Anneyong Haseyo!
posted by Amanda at 16:47
1 Comments:
Nu får du fan ta och komma hem. Saknar dig. Det är inget roligt utan amandas glitterleende. Särskilt inte när man är arbetslös och värdelös....
Skicka en kommentar
<< Home