Dödens dal

När Gud skapade jorden lämnade han en plats åt djävulen att styra som han ville. Där vände Den Onde naturens krafter upp och ned och skapade en av de märkligaste platserna på jorden.

Här finns landskap som sträcker sig långt utanför Gud Faders fantasi.

Death Valley är Nordamerikas lägst belägna och hetaste plats - på sommaren kryper hettan så gott som dagligen över 50 grader celsius.



I dalens lägsta punkt, 85 meter under havsnivån, har en saltbädd bildats, stor som en sjö.

Den kristalltäckta ytan är vit som snö, gnistrar som snö och knakar under skorna som snö - men ett finger från marken till tungan räcker för att konstatera att det vita är rent salt.



En saltpöl är den enda vätan på platsen som fått namnet "Badwater" efter den odrickbara sörjan.



Dalens sanddyner är som vackrast i gryningen, då skuggorna är långa och spåren efter nattens kravlande skalbaggar dröjer sig kvar i stoftet.

Nästan bara fembenta varelser vaknar i tid för att njuta av gryningsljuset - två fotografben och tre stativfötter pulsar upp och ner för dynernas kammar i jakten på Den Perfekta Ökenbilden.



Lucifer lämnade efter sig några mysterier för människorna att grunna på, däribland "the race course", en flat bädd av torkad lera sprucken som elefanthud. Utslängda stenar rör sig oförklarligt över den plana ytan. Ingen vet hur det går till.

En teori är att hårda vindar blåser bumlingarna framåt under den fuktiga delen av året då leran är hal. När regnet slutat falla och turisterna kommer igen ligger stenarna stilla och låtsas som ingenting.



Den vegetation som överlever i dalen är också av säreget slag. De kaktusliknande Joshuaträden har rötterna så nära ytan att de klarar sig på den fuktighet som kommer från luften då och då.



De flesta turister överlever också, men det gäller att hålla tanken full med bensin, kroppen full med vatten och själen full av glädjen att besöka en så förunderlig plats på jorden!