Tomten gör det doggy style

Jag har just haft min mest surrealistiska tomteupplevelse någonsin.

Det var på bussen på väg från stans beryktade svenska julmarknad, som var en personlig besvikelse måste jag nog säga.

Som jag längtat efter svensk julmusik!

Hann fram till scenen precis innan luciatåget, som visade sig bestå av inte en skönsjungande kör som jag inbillat mig utan en drös kids (4-19) med elektriska ljus. Hälften sjöng, resten falskt, den minsta tomten åt upp sin ljusmanschett och pepparkaksgubben ville hem.

Ursäkta om jag låter som en förbittrad körfascist, men sånt blir faktiskt inte gulligt förrän man själv fått barn.

Efter uttåget tog en jazzbrud över scenen och upprepade de just sjungna sångerna med elektrisk keyboard och själlös stämma. Tack och hej, inte ens det faktum att det målades dalahästar L-I-V-E kunde få mig att stanna.

Satte mig på bussen och då hände det. Då kom Tomten!

Han var stor och svart med krulligt skägg, i en fantastiskt vacker luva med vit, pufsig tofs och röda paljetter på. Tomten slog sig ner och sjöng.

Först var det lite svårt att höra vad han sa, det lät inte som någon julsång i alla fall. Mer som en enmans fantasiduett, växlande mellan hes rockenroll-röst och nasal bluesstämma. Själfullt, högt och ljudligt så att hela bussen skulle höra ordentligt.

Till slut lyckades jag uttyda: det var bara två strofer som återkom om och om igen.

”She likes it doggy style,
We do it all night long,
She likes it doggy style,
We do it...”

Då och då rapade han mellan stroferna men ursäktade sig genast artigt för publiken. Efter cirka fem stationers oavbrutet sjungande plingade Tomten för stopp, reste sig upp och deklarerade som la grande finale:

”I can be a dog!”

Trevligt, Tomten. Kanske utöka repertoiren inför nästa år?