Mayaindianernas rike

Efter åtta timmar på små skrammelbussar var vi framme i Tikal, Guatemala.



Landets mer än 30-åriga inbördeskrig må vara slut, men i djungeln pågår en kamp som aldrig tar sin ände - den mellan naturen och människan.

Utgrävare fajtas mot den snabbväxande djungeln för att vi idag ska kunna ta del av Mayaindianernas gamla huvudstad Tikal, ett kraftcentrum av Gud(arna)s nåde.



Under mer än tusen år var det hem åt som mest 100 000 Mayas, som byggde en huvudstad av imponerande stenbyggnader mitt i djungeln. Mer än 10 000 ruiner finns kvar, även om de flesta har tagits tillbaka av naturen och täckts av jord, träd och grönska.

Platsen upptäcktes av gummiskördare som rapporterade konstiga, branta kullar i området. De visade sig vara tempel och pyramider, som mest 70 meter höga.



Slitigt jobb att bygga - men det räckte inte med det för att hålla gudarna glada. Man skulle offra människor också, helst fiender förstås men ibland fick det duga med någon av de egna.

Blodsoffer fungerade också, att dra en taggsträng fram och tillbaka genom tungan eller pierca snoppen med gadden från en rockas svans. AJAJAJAJAJ!

Som tur är krävs inget dylikt av dagens turister.

Vi steg upp klockan kvart över fyra för att se på soluppgången, vandrade med pannlampa genom en nattsvart djungel till vrålapornas skrik.

Om du aldrig hört en vrålapa: tänk urtidsdrake och använd fantasin.

Från trädtopp till trädtopp följde de våra ljuskäglor, nära men utom synhåll, och skrek så att nackhåren reste sig.

Uppför branta trästegar klättrade vi, upp till toppen av Tempel IV som har en stenestrad för att beskåda soluppgången. Att höra djungeln vakna och se tempel efter tempel anta konturer ur diset är oerhört mäktigt.



Resten av dagen vandrar vi omkring på djungelstigar mellan tempel som grävts fram och de som fortfarande ligger begravda.

Förvånansvärt få turister tar sig utanför "the main plaza" där två av de största templen ligger, istället har vi sällskap av spindelapor, coatimundi och tukaner smyger, klättrar och flyger omkring oss.

De är dock svåra att fånga, bara en Homo Sapiens Sapiens ställde upp på bild.